Karin Öljemark
”Tyskarna säger: ’Vilken fin häst du har. Varför är den inte till salu?’
Svenskarna säger: ’Varför vill du sälja den fina hästen? Är det något fel på den?’”
Dressyrryttaren och tränaren Karin Öljemark satte fingret på skillnaderna mellan hästnäringen i Sverige och Tyskland under en framtidsspaning i Skara måndag 14 maj.
Det var Biologiska Yrkeshögskolan, BYS, som bjudit in till en hearing och framtidsspaning om vad hästbranschen behöver i form av utbildningar.
Karin Öljemark var inbjuden för att ge ett internationellt perspektiv. Hon har arbetat som tränare och beridare i Tyskland i 20 år, och berättade att hästsektorn i Tyskland har en helt annan status än i Sverige, och att förhållningssättet är mer professionellt.
− När jag kom hem till Sverige hade jag med mig två hästar, en som var nästan redo för Grand Prix och som jag valt att behålla för mig själv, och en som jag skulle utbilda och sälja. Tyskar undrade varför jag inte sålde den fina hästen, men i Sverige frågade folk varför den andra var till salu, och vad det var för fel på den eftersom jag ville sälja den.
− I Sverige finns det också en rädsla för att sälja hästar dyrt, som att det skulle vara något fult.
Karin Öljemark presenterade också siffror på hur stor hästsektorn är i olika delar av världen. Inom EU omsätter hästnäringen 112 miljarder Euro årligen, och globalt sett växer marknaden med fem procent varje år.
Sara Westholm, HNS och Petra Wirtberg, LRF, under paneldebatten.
− USA är en stor importör av europeiska sporthästar, och Kina är en växande marknad. Men Kina behöver inte bara europeiska hästar utan även vår kunskap, sade Karin Öljemark som såg goda möjligheter för exempelvis hästutbildare och hovslagare att hitta jobb i andra länder.
Under framtidsdagen hölls också en paneldebatt om vilka kompetenser som kommer att behövas i hästnäringen.
− De som utbildas behöver få kunskap om både häst och ekonomi, liksom utbildning inom lantbruk. Eller så får de bli bättre på att ta hjälp med det de inte kan. Jag skulle också vilja se mer samarbete över gränserna mellan trav och ridsport, sade Sara Westholm som arbetar med arbetsmiljöfrågor i hästsektorn på HNS, och snart tillträder som kanslichef på Hästnäringens Yrkesnämnd HYN.
Ove Konradsson, en av Skaraborgs stora travuppfödare, konstaterade också att det inte räcker med att kunna rykta och putsa på hästarna om man vill jobba i ett stall.
− Du måste ha allroundkunskap inom lantbruk, och kunna köra en traktor.
Jeanette Lilja driver Åsjömads Semin och avel i Halland och läser till verksamhetsledare på BYS. Hon efterlyste fler tekniska lösningar.
− Vi måste rationalisera arbetet. Jag frågar mig hela tiden om min kund vill betala för att jag bär en höpåse eller kör en skottkärra. Det är förvånande att stall med boxar fortfarande är det dominerande på hästanläggningar, sade Jeanette som också menade att de som är utbildade måste ta betalt för sin kunskap.
− Det måste vara en skillnad i pris mellan dem som gått en veckokurs och dem som har en magisterexamen.
Flera i panelen efterlyste en certifiering av hästverksamheter som bygger på gedigen kunskap, och Sara Westholm berättade att en sådan är på väg att tas fram.
Margareta Bendroth, hästrådgivare på Hushållningssällskapet i Sjuhärad, efterlyste också en oberoende rådgivningsfunktion för hästfrågor.
− Jag får svara på många frågor från hästägare, men också från polis och Försäkringskassan. Vi skulle verkligen behöva ett oberoende rådgivarnätverk.
Malin Ljungné, rektor för BYS, Sveriges största och äldsta yrkeshögskola för gröna näringar.